Åmells historia

Nils Magnus Åmell (1885-1968) föddes i byn Dunderkläpp utanför Härnösand. Redan som barn intresserade han sig för antikviteter och 14 år gammal köpte han sitt första föremål på bondauktion; en liten kommod för 25 öre.

Upplevelsen gav mersmak och Nils Magnus Åmell började allt oftare besöka auktioner ute på bondgårdarna och köpa äldre föremål. Efter avslutad värnplikt beslutade han sig att helt ägna sig åt att handla med antikviteter och bosatte sig i Härnösand.

På cykel tog sig Nils Magnus runt till byar och gårdar i jakten på föremål. Ofta fann han dem på ovanliga ställen eller bland bråte i lador och på vindar då ägarna ofta ansåg dem värdelösa.

Nils-Magnus Åmell kom även att företa resor internationellt i jakten på antika föremål. Återkommande reste han till bl.a. Finland, Danmark, Tyskland och Estland.

På sina resor fann Nils Magnus även föremål som var av kulturhistoriskt värde. Dessa togs då ofta till museer som gavs första chans att förvärva dessa, och genom åren är det många museisamlingar som kunnat införliva historiskt viktiga föremål i sina samlingar tack vare Åmells antikhandel.

År 1922 fick Nils Magnus Åmell möjlighet att ta över den s.k. Hybinetteska affären i hörnet av Regeringsgatan och Mäster Samuelsgatan i Stockholm. Förvärvet innebar en ny tid i företagets historia. Från att Nils Magnus Åmell själv hade rest land och rike runt i jakten på antika föremål kom nu uppköpare direkt till Åmells antikhandel i Stockholm och erbjöd antikviteter som de funnit runtom i landet. Nils Magnus fortsatte dock även själv att göra resor både i Sverige och internationellt när han fick tips om intressanta föremål som var till salu.

I takt med att intresset för antikviteter ökade och alltfler människor såg skönheten och värdet i äldre föremål växte Åmells kundkrets. Butiken blev ett känt inslag i Stockholm och Nils Magnus Åmell förekom själv i många tidningsintervjuer. Den kunnige antikhandlaren uppskattades för sin stora berättarförmåga och delade gärna med sig av sina kunskaper om äldre föremål och konst. De många fängslande äventyr han varit med om som antikhandlare och under sina resor kom han 1955 att samla i boken "Från pottskåp till praktmöbler" (Wahlström & Widstrand).

Ett av de historiskt viktigaste föremålen som Åmells fått nöjet att förmedla till ett museum är Söderalaflöjeln. Det är det äldsta bevarade i sitt slag i norden och tillkom runt år 1050.

Troligtvis skapades det vackert dekorerade föremålet för att smycka stäven på ett vikingaskepp men kom senare att agera vindflöjel på Söderala kyrka varifrån den fått sitt namn. Efter att ha blåst ned under 1700-talet bevarades den hos bönder i trakten runt kyrkan, och det var där på en gård strax utanför Söderala som Nils Magnus Åmell hittade den på 1920-talet. En bonde berättade om flöjeln som låg halvt bortglömd ute i en lada och med gemensamma krafter grävde de fram den från under en höskulle.

Nils Magnus såg genast att föremålet var unikt och förvärvade det för att sedan skicka det till barndomsstaden Härnösand. Där erbjöd han föremålet till Härnösands museum som tog emot föremålet med stor entusiasm. Tidningarna berättade om flöjeln som beskrevs som ett av de viktigaste fynden från vikingatid som gjorts i landet vid den tiden.

Söderalaflöjeln kom att bli mycket uppmärksammad under åren och fick 1970 pryda ett frimärke som en av de främsta vikingaskatterna i landet. Idag finns flöjeln att beskåda på Historiska museet i Stockholm där det ingår i deras rika samling av föremål från vikingatid.

Redan som 17-åring fick Åke Åmell (1915-2010) följa med sin far på resor genom Europa i jakt på antika föremål. Under de första efterkrigsåren gick färden till Frankrike och Paris där stadens antikvitetsaffärer var fyllda av vackra föremål.

Under dessa resor kunde inköpen fylla hela tågvagnar som fraktade 1700-talsmöbler, porslin och konst som efterfrågades av den svenska kundkretsen. Till Åmells antikhandel kom också internationella antikvitetshandlare som köpte konsthantverk och målningar som kom från svenska privathem.

Efter att Åke Åmell tog över konsthandeln från sin far kom verksamheten att få en tydligare inriktning mot konst. Samtidigt fortsatte Åmells under Åkes ledning att erbjuda både möbler och konsthantverk och befäste sin ställning som en av Sveriges viktigaste antikhandel.

Under Åke Åmells ledning fick verksamheten också en alltmer betonad inriktning mot exklusiva antikviteter. Antikt porslin, silver och fina konstföremål fick en större plats i butiken och expertisen fördjupades inom dessa områden. Åke Åmell började även medverka på utställningar och internationella antikvitet- och konstmässor vilket gav Åmells ett stort kontaktnät och internationella kunder.

Med sitt goda anseende och position i Sverige som en av landets främsta antik- och konsthandel var Åmells redan tidigt en mötesplats för kunder som sökte unika konstföremål och antikviteter av högsta kvalitét. Bland de som kom till Åmells fanns också svenska staten som gav Åke Åmell hedersuppdraget att inreda svenska ambassader runtom i världen. Med sin djupa expertis om svensk kulturhistoria och sitt rika utbud av föremål från butiken inredde Åke Åmell ambassadernas representationsvåningar där det bästa av svensk konst och kultur presenterades för internationella gäster. 

Under mer än 90 år har Åmells varit en samlingsplats för konst- och antikintresserade. Vår stora expertis, diskretion och utbud av föremål och konstverk av högsta kvalitét har lagt grunden till en trogen skara kunder och besökare. Vår kundkrets är internationell och omfattar såväl privatpersoner som muséer och kulturinstitutioner.

Ända sedan starten har Åmells också haft glädjen att välkomna medlemmar ur kungafamiljen som kunder. Den silver- och konstintresserade Gustav V besökte Nils Magnus Åmells silverutställning i Härnösand redan 1935, och även i Stockholm har de kungliga besöken inte varit sällsynta.

Åmells har även fått möjlighet att hjälpa både det svenska, danska och norska kungahusen att förvärva historiskt intressanta kulturföremål och konst av de främsta skandinaviska konstnärerna.

Verner Åmell växte upp i konsthandeln och fick genom sin far och farfar tidigt en stor kunskap om antikviteter och konst. Som ung reste han i början av 1980-talet till London för att fördjupa sina kunskaper genom studier och arbete i den internationella konstvärlden. På fritiden studerade han konst på egen hand på museer och auktioner, och det var där i London som hans intresse för måleri och gamla mästare väcktes.

Vid återkomsten till Stockholm ändrade han i samråd med Åke Åmell verksamhetens inriktning mot konst. De tunga möblerna och antika pjäserna fick ge vika och lämna plats för skandinavisk konst och måleri.

Verner Åmell kom också att ändra sättet som konsten visades på. Åmells började visa konstverken i kuraterade utställningar som åtföljdes av kataloger där varje enskilt konstverk presenterades med en ingående text om dess motiv, historia och proviniens. Detta sätt att presentera konstverk på är unikt för Åmells och har fått stor uppskattning från både kunder och museifolk.

Carl Larssons storslagna målning Midvinterblot hör till de mest omdiskuterade konstverken i svensk historia. Idag har den en självklar plats på Nationalmuseum i Stockholm men vägen dit var både lång och full av motgångar.

Målningen skapades år 1915 som en del i Carl Larssons uppdrag att utsmycka det då nybyggda Nationalmuseums trapphus. I en serie verk hade Larsson avbildat ögonblick ur konsthistorien, men till den avslutande målningen frångick han den ursprungliga idén och skapade istället Midvinterblot som visar en historiskt färgad scen från vikingatid.

Redan när Carl Larsson arbetade med Midvinterblot kritiserades målningen och efter färdigställandet kom den efter stora diskussioner att refuseras. Istället hamnade målningen på Skissernas Museum i Lund där den låg ihoprullad i mer än 40 år, ända fram till början av 1980-talet när Carl Larssons efterlevande kontaktade Verner Åmell. Familjen önskade att målningen skulle komma till Nationalmuseum och önskade få hjälp att övertala museet att ta emot den. Trots att Verner Åmell tillsammans med donatorer kunde erbjuda Nationalmuseum att utan kostnad få ta emot denna omtalade målning valde museet att tacka nej. Beslutet kom att väcka stor debatt och protester men kunde inte hindra att målningen några år senare försvann från Sverige när den såldes på auktion utomlands.

I samband med att Nationalmuseum firade sitt 200-års jubileum 1992 med en utställning om Carl Larsson lånades Midvinterblot in från den japanske konstsamlaren som köpt den. För första gången fick den svenska publiken nu se målningen hänga på sin tilltänkta plats i Nationalmuseum och en stark önskan hos allmänheten växte fram att museet skulle förvärva målningen.

Mer än ett decennium efter att museet genom Verner Åmell hade erbjudits att få målningen som en donation fick man nu med stöd från mecenater köpa in den. Idag anses Midvinterblot höra till de viktigaste verken i svensk konsthistoria och finns att beundra på den plats för vilken Carl Larsson en gång skapade den.

Åmells är idag den äldsta konsthandeln i Sverige och världsledande på skandinavisk konst. På Birger Jarlsgatan 14 i Stockholm ligger Åmells galleri där vi i två våningsplan varje år visar ett stort antal kuraterade utställningar med konst som är till salu. Åmells erbjuder högkvalitativa verk av framstående konstnärer från flera sekel; från 1700-talets mästare som Alexander Roslin och älskade konstnärer som Carl Larsson, Bruno Liljefors och Anders Zorn till modernistiska pionjärer som Isaac Grünewald och Sigrid Hjérten.

Verner Åmell har förvaltat Åmells traditioner och anor samtidigt som han har utvecklat Åmells till att bli både Sveriges största och mest innovativa konsthandel. Idag fortsätter Åmells att medverka på världens mest exklusiva antikmässor och har under en lång tid varit det enda svenska galleriet som bjudits in till TEFAF i Maastricht. Samtidigt har verksamheten breddats och har idag ett unikt utbud som sträcker sig från antika föremål och praktmöbler över måleri och skulptur till fotografi och samtidskonst.