Jonas Nilsson (f. 1968) välkomnades till galleriet för en sjätte separatutställning, där utmärkta möjligheter gavs till fördjupade inblickar i hans bildvärld. I utställningen Bevingade bilder satte Jonas Nilsson fåglarna och deras värld i centrum. Med sina övertygande djurporträtt, skildrade med lika stor inlevelse som respekt för naturen, är Jonas Nilsson en av vårt lands ledande samtida utövare av denna klassiska konstart.
Sommaren 2018 visade Åmells för första gången ett samlat urval ur Roland Svenssons rika bildproduktion i temautställningen Roland Svensson: öar, hav och människor. Den utställningen, som omfattade ett tjugotal pasteller, akvareller och teckningar, blev mycket uppskattad och efterfrågan på hans verk har sedan dess stadigt ökat. I denna exposé över Roland Svenssons konstnärsgärning visades ett betydligt större antal verk, samtidigt som innehållet var ännu mer koncentrerat. Motiven i målningarna som visades var uteslutande hämtade från Stockholms skärgård, men de speglade dess tusentals öar, kobbar och skär vid skilda årstider och väderlekar och tydliggjorde vilken oändlig variationsrikedom som kan rymmas inom ett begränsat geografiskt område.
Vare sig man kallar den Nordens Venedig eller Eken är det få som inte har en relation till, eller för den delen en åsikt om, huvudstaden som vilar på öarna där Mälaren möter Östersjön. I utställningen Sött och salt: Stockholm i konsten åskådliggörs de kontinuiteter och förändringar som kännetecknar den skandinaviska metropolen. Vissa inslag i stadsbilden har fått vika för tidens tand och tycke medan andra ännu tronar som omistliga landmärken. Med ett urval som sträcker sig över tre sekler samsas i utställningen vidsträckta vedutor, byggnader och stadsmotiv med folkliv och kommers.
Det är med största glädje som Åmells presenterade Oskar Korsár, vars originella konst framstår som ensam i sitt slag bland verksamma konstnärer av idag. I hans bilder bjöds vi in till en intagande och magisk värld befolkad av människoliknande gestalter och mytiska figurer. De trettio nya verk, fem bronsskulpturer och tjugofem teckningar, som rymdes i denna utställning var omsorgsfullt utvalda och speglade likt utställningens titel det fascinerande uttryck som Korsár äger. De olika teknikerna vittnar om att han är en konstnär i besittning av betydande talanger och breda kunskaper som i sin tur speglar de konstnärliga värden som Åmells stått för i generationer.
Efter en ovanligt kall vinter kändes det extra trevligt att få bjuda in till en välkomponerad och högkvalitativ Vårutställning. Här kunde alla som längtade efter ljusare och mildare dagar få en föraning om vårens och
sommarens alla dofter och färger, förmedlade genom några av Nordens skickligaste konstnärer. Till höjdpunkterna hörde Carl Fredrik Hill, Anders Zorn och Hilma af Klint. Bland de modernistiska konstverken var det flera som stack ut för sin exceptionella kvalitet. Gösta Adrian Nilssons, liksom Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén, fanns representerade. För den som uppskattade litet mer sällsynta konstnärskap hade Vårutställningen flera godbitar att erbjuda. Akseli Gallen-Kallela, Robert Thegerström, Åke Göransson och Tor Bjurström är relativt ovanliga i Åmells utbud, men deras verk är väl värda att uppmärksammas. Målningarna var representativa både för de enskilda konstnärskapen och för den tid de verkade i och förenas därutöver av en mycket hög konstnärlig kvalitet. Carl Milles briljerade denna gång ensam i skulpturfacket med två majestätiska bronser där hans gestalter vred sig, krumbuktade sig eller svävade till synes fritt i luften på ett sätt som är unikt för Milles.
I temautställningen Tecknaren Carl Larsson: 54 illustrationer till Anna Maria Lenngrens Samlade Skaldeförsök presenteras 54 teckningar och laveringar är alla originalarbeten av Carl Larsson, utförda direkt på papper. De ingår i en svit om sammanlagt 138 illustrationer som Larsson utförde 1883-84 på uppdrag av Adolf Bonniers förlag för att ingå i deras praktupplaga av Anna Maria Lenngrens (1754-1817) diktverk Samlade Skaldeförsök. Diktsamlingen gavs ut första gången 1819 och har sedan dess omarbetats och editerats i ett flertal utgåvor, varav Bonniers praktupplaga från 1884 anses vara den mest påkostade. Trots att Carl Larsson från 1880-talet och framåt kom att bli alltmer etablerad som målare, övergav han aldrig helt rollen som tecknare och illustratör. Han åtog sig åtskilliga illustrationsuppdrag för olika jultidningar, bokverk och sagosamlingar och började från 1895 även att ge ut egna publikationer med egna texter och bilder inspirerade av hans hem och privatliv i Sundborn, Dalarna.
I maj 1932 slöt sig ett 10-tal svenska konstnärer formellt samman för att grunda Föreningen Färg och Form i Stockholm. Syftet var i första hand att främja konstnärernas ekonomiska intressen. Genom att skapa en gemensam marknadsföringsplattform och starta en egen galleriverksamhet skulle de få bättre kontroll över försäljningen av sina verk och slippa fördyrande mellanhänder. Initiativtagare till föreningen var bland andra Axel Nilsson, Eric Hallström, Bror Hjorth, Sven X-et Erixson och Albin Amelin.
Med utställningen Färg och Form-gruppen – modern konst för Folkhemmet vill Åmells dra sitt strå till stacken för att befästa betydelsen av gruppens existens. Här presenteras nio konstnärer, som alla ingick i Färg och Forms kärntrupp och som antingen tillhörde grundarna eller på andra sätt var aktiva medlemmar i föreningen under dess första 20 år.
I årets vinterutställning lyfte Åmells fram den nordiska vinterns skiftande skeden och rika variation i konsten. För konstnärer i allmänhet och landskapsmålare i synnerhet medför vintern både utmaning och inspiration, och i utställningen skildrades vinterns många ansikten i såväl skogspartier som i frusna sjöar, skärgårdsmiljöer, stadslandskap och norrländska panoraman. I sammanförandet märktes de svala kårarnas verkningar lika tydligt i Gustaf Fjæstads gnistrande vinterstycken och Roland Svenssons målningar av skärgården i vinterskrud som i Frits Thaulows motsvarigheter från Norge eller August Hagborg, Anton Genberg och Nils Kreugers Stockholmsscener.
Inte minst visade sig kung Bores framfart i Carl Larssons utsökta akvarell där ett dämpande snötäcke försänkte Sundborns by i en fridfull stillhet. Vid sidan om dessa innehöll utställningen bland annat djurmålarna Bruno Liljefors, Mosse Stoopendaal och Jonas Nilssons återgivningar av vintertillvaron i djurriket.
När Åmells för snart fyrtio år sedan började producera årliga höst- och vårutställningar var tanken att de skulle spegla både bredden och djupet i vårt stadiga utbud av högklassig nordisk konst. Tids- och stilmässigt spände verken över drygt hundra år, från 1800-talets andra hälft till mitten av 1960-talet. Motivmässigt omfattades de flesta konstnärliga genrer: porträtt och landskap, stilleben, interiörbilder, sagomotiv, mariner och stadsutsikter. Bland höjdpunkterna denna höst var Anders Zorns porträtt av dalkullan Gods-Kari och Helene Schjerfbecks Flicka med lång hals, Ingeborg Westfelt-Eggertz Självporträtt med cigarett, Carl Holsöes finstämda Interiör med en läsande ung kvinna vid fönster, Erik Olsons alter ego i Interiör med utsikt, GAN:s Industri och Carl Kylbergs Figur på balkong. Med detta ville Åmells betona att vi var stolta över att återigen kunna presentera en rikt varierad, högkvalitativ och representativ Höstutställning med flera glansnummer av mycket olika slag.
Bruno Liljefors: med pensel och bössa gav en representativ överblick över Liljefors omfattande produktion, från ungdomsårens trevande framgångar till den mogne konstnärens mästerliga sammanfattningar av sin natursyn. De enskilda verken föreställde såväl vilda som tama djur, avbildade i skogs- slätt, ängs- och våtmarker, skärgård och kustlandskap. Flera målningar skildrade också det speciella förhållandet mellan människa och hund i jaktrelaterade situationer. Bruno Liljefors var själv en hängiven jägare, och jakten som fenomen fascinerade honom på flera plan. Merparten av de utställda verken var utförda i olja eller akvarell, men även teckningar, oljestudier och skulptur ingick i urvalet. Merparten hade också nyligen under 2022-23 visats på konstmuseet Jamtli i Östersund. Liksom curatorerna på Jamtli ville Åmells med denna utställning påminna om att Bruno Liljefors konst aldrig kan förlora sin relevans. I en värld där orörd natur blir alltmer av en bristvara väcker hans motiv en längtan inom oss.
Blommor och blad: alla tiders stilleben var ett bidrag till förståelsen av bladen och blommornas betydelse och funktion i måleriets avbildningstradition, lika mycket som självständiga stillebenmotiv som tydliga inslag i andra stilmedel. Tonvikten låg på 1900-talets måleri men tog sin tidsmässiga utgångspunkt i ett ståtligt tidigmodernt blomsterstycke. Presentationen rörde sig sedan vidare förbi dansk guldålder mot det sena 1800-talets mästare och det moderna genombrottet för att slutligen nå det modernistiska krönet. Utställningen rymde såväl genuina blomsterstilleben som vyer, landskapsbilder och interiörmotiv som samtliga förenades i sina skilda, men skickliga, framställningar av naturens ljuvligaste företrädare.
Målarens möte med kobbe och skär, kust och hav var den röda tråden i 2023 års sommarutställning på Åmells. Utställningen tog avstamp i Roland Svenssons stämningsfulla skildringar av skärgårdslandskapet. Den motivmässiga sammanhållningen i presentationen definierades av den överordnade sjötematiken och den variation som återfinns i havslandet. Av de representerade konstnärerna fann man utöver Roland Svensson målare som Axel Sjöberg jämte framstående generationskamrater som Oskar Bergman och Albert Engström. Belystes gjorde även Thure Wallner och Christian Swensson samt Maria Wiik och den samtida förmedlaren Jonas Nilsson som tog plats bland kollegerna med djurskildringar som lät betraktaren komma helt nära sjöfåglarna i noggranna, lätt impressionistiska alster.
När Åmells hälsade våren 2023 välkommen var tyngdpunkten lagd på den ljusa årstidens alla dofter och färger. Målningen av Carl Larsson (1853–1919) som prydde den utförliga katalogens omslag var bara ett av många exempel på vad Åmells Vårutställning hade att bjuda på ur den nordiska konstskatten. Konstutställningen innehöll även verk av Georg Pauli, Olle Olsson-Hagalund, Einar Jolin, Anna Palm de Rosa och Isaac Grünewald bland många andra. I Carl Larssons akvarell Aftonrodnad var det den nordiska sommarkvällen som inramade huvudmotivet och förmedlade den speciella stämning som tränger så djupt in i många konstälskande själar. Deltog gjorde även Göteborgskolorister som Ivan Ivarson och Inge Schiöler samt Sigrid Hjertén, Agnes Cleve och Vera Nilsson jämte Anders Zorn och Albert Edelfeldt.
I utställningen Norrlandstoner presenterades Helmer Osslunds skildringar av det norrländska landskapet i högstämda kompositioner som återgav naturens nyanser och schatteringar i symfonier av färg. Influenser från Paul Gauguin och andra kontinentala erfarenheter tillsammans med en natursyn som var smått poetisk alstrade högst personliga berättelser från stumma, oftast folktomma men genomgående uttrycksfulla vidder. Kännetecknande för Osslunds färglysande och intensivt stämningsmättade landskap var en dekorativ ytmässighet och syntetiserande färgbehandling. Utställningen sammanförde ett trettiotal målningar som sett till såväl kronologi som motiv, årstider som geografiska platser, format och utförande omfångsrikt redogjorde för Helmer Osslunds konstnärskap.
Med denna presentation ville Åmells ge konstpubliken ännu ett exempel på den svenska modernismens rika variation. Samtidigt belystes betydelsen av de vänskapsband och ömsesidiga konstnärliga erfarenhetsutbyten som ofta uppstod över såväl nations- som generationsgränser i mellankrigstidens europeiska konstmetropoler. I utställningen fick GAN – Gösta Adrian-Nilsson – representera det svenska avantgardet på det tidiga 1900-talet. Halmstadgruppen kom i sin tur att intressera den äldre kollegan för den inre verklighet som kan uttryckas genom surrealismen. GAN och Halmstadgruppen hade under många år ett nära förhållande till varandra och kommer troligtvis alltid att förbli nära sammankopplade i svensk konsthistoria. Denna utställning var, om inte annat, en påminnelse om det.
Jubileumsårets utställningsprogram var fyllt av satsningar som samtliga var utöver det vanliga, och årets sista presentation var inget undantag. Jonas Nilsson bör vid det här laget vara bekant för de flesta som har följt Åmells verksamhet på senare år. När han återvände till galleriet för en femte separatutställning gavs tillfälle till fördjupade inblickar i hans motivkrets. I Jonas Nilsson – från fjäll till hav riktades blicken mot naturens varierade bildvärld, och då i synnerhet fåglarnas välde. Med penna och öga, kikare och skissblock jagar Nilsson de omedelbara ögonblicken på naturens estrad. Jonas Nilsson är född 1968 och bor och verkar i Uppsala, där han arbetar i både olja och akvarell. Han har ställt ut vid ett fyrtiotal tillfällen i Sverige och utomlands.
Västkustmålarna: från Carl Wilhelmson till Inge Schiöler var sist ut bland Åmells temasatsningar under Jubileumsåret 2022, då vi firade att det var 100 år sedan vi etablerades i Stockholm. Utställningen knöt an till årets tidigare sammanföranden på så sätt att innehållet var koncentrerat till motiv och konstnärskap som inte ingick i någon av Jubileumsårets tidigare presentationer, och här fanns gemensamma nämnare mellan samtliga konstnärer som var representerade den här gången. Utställningen tog avstamp i Carl Wilhelmson och innehöll verk av bland andra Anna Gardell Ericson, Carl Kylberg, Ragnar Sandberg, Ivan Ivarson och Johan Ericson och naturligtvis Inge Schiöler.
År 2022 var det exakt 100 år sedan Åmells startade sin verksamhet i Stockholm, och i samband med årets traditionsenliga Höstutställning ville Åmells gärna uppmärksamma 100-årsminnet litet extra. Det gjorde vi genom att låta Höstutställningen anta formen av en fantasifull Jubileumsutställning där kvalitetsspäckad seriositet blandades med respektlösa stilkrockar. Jubileumsutställningen Åmells 100 år var en exposé över vår hundraåriga historia där den övergripande gestaltningen kretsade kring tre epoker i Åmells verksamhetshistoria: antikhandeln, konsthandeln och galleriet.
Åmells 100-årsfirande innebar bland annat en stor satsning på temautställningar om viktiga och intressanta konstnärskap. Ivan Aguéli (1869–1917) var en konstnär som gick sin egen väg och nådde platser, både fysiska och filosofiska men framför allt konstnärliga, som få svenskar före honom hade utforskat. För Aguéli fungerade färgen och kompositionen som metaforer för en andlig verklighet där de olika färgerna hade olika symbolisk innebörd, och i utställningen manifesterades denna Ivan Aguélis unika konstsyn med mångsidiga och skiftande landskap från Sverige, Frankrike, Spanien och Nordafrika.
I sommarutställningen under Åmells 100-årsjubileum presenterades skärgårdsmålarnas rika verkskatt, där ljusets inverkan på himmel och hav skildras i sjölandskap försänkta i gyllene solnedgångar och stämningsfulla nocturner. Med utställningen Himmel & Hav – Axel Sjöberg & Roland Svensson lades tonvikten på Axel Sjöberg och Roland Svenssons konstnärskap, men där rymdes även andra likasinnade skildrare av den betagande biotop som är Stockholms skärgård.
Hjertén & Grünewald – modernismens mästerliga konstnärsduo var den andra temautställningen Jubileumsåret 2022 och var en omfattande presentation av två av den svenska modernismens frontfigurer: konstnärsduon Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald. En viktig aspekt som belystes i utställningen var parets ömsesidiga respekt och beundran för varandras arbeten. I utställningen visades drygt 35 verk i olja, akvarell, gouache och tusch, ett flertal offentliga dekorations- och illustrationsuppdrag samt dräktskisser för teatern. Även Grünewalds sena produktion av blomsterstilleben var rikligt representerad. Till utställningen hörde en 96-sidig, rikt illustrerad katalog med en nyskriven inledande essä av Görel Cavalli-Björkman, professor i konsthistoria och tidigare forskningschef på Nationalmuseum.
Åmells 100-årsfirande genomsyrade samtliga utställningar och evenemang under Jubileumsåret 2022 vilket innebar att Vårutställningen hade litet extra fokus på den konst som var ny och banbrytande när firman grundades. Utöver utställningens blandade urval av modernister som Leander Engström, Hilding Linnqvist och Carl Milles, gjordes nedslag i 1920-talets svenska avantgardism där huvudsakligen Erik Olson och Esaias Thorén ingick, men också Gösta Adrian-Nilsson och Otto G. Carlsund. Vårutställningen innehöll dock inte enbart den svenska modernismen och dess olika uttryck. Där visades även enastående verk som utfördes bara något decennium tidigare, men som speglade de ideal som var förhärskande under det sena 1800-talet och tiden runt sekelskiftet 1900. Carl Larsson, Anders Zorn och Bruno Liljefors fanns representerade jämte nordiska kolleger som Peder Mønsted, Carl Holsöe och Paul Fischer.
Denna utställning inledde Jubileumsåret 2022 då Åmells firade 100 år. Utställningen, som var den största utställning som gjorts med konstnären på decennier, omfattade totalt 28 verk och spände över konstnärens hela liv och konstnärskap. Utöver Trädet och flodkröken visades ytterligare fem oljemålningar, bland annat ur de kända serierna med Seinelandskap och blommande fruktträd från Bois-le-Roi. Samtliga oljor som visades var tillkomna innan Hill drabbades av den paranoida schizofrena psykos som blev akut omkring årsskiftet 1877/78. Till utställningen hörde en rikt illustrerad katalog som inleddes med en essä av den framstående Hill-experten Sten Åke Nilsson, professor emeritus i konstvetenskap vid Lunds universitet.
För konstnärer i allmänhet och landskapsmålare i synnerhet medför vintern både en utmaning och en fascination, och i utställningen skildras vinterns många ansikten i såväl skärgårdsmiljöer och skogspartier som i sjöar, stadsmotiv och norrländska panoraman. I utställningen syntes de svala kårarnas verkningar lika tydligt i Roland Svenssons och Axel Sjöbergs intagande målningar av skärgården i olika stadier av vinterskrud som i Helmer Osslunds högstämt kylslagna norrländska scenerier och Gustaf Fjæstads frostskimrande vattenspeglar. Ingick gjorde även ett sällsynt vintermotiv av Carl Larsson tillsammans med verk av Frits Thaulow, Moose Stoopendal, Thure Wallner, prins Eugen och Nils Kreuger.
Utblick ur konstnärligt perspektiv presenterade Rolf Wertheimers fotografier av det myllrande folklivet i Kungsträdgården, det vibrerande 1960-talet på Moderna Museet och publikens möte med den avantgardistiska konsten, ungdomsgängen på Kungsgatan och invigningen av det moderna Hötorgscity, samt en serie av Wertheimers abstrakta målningar från tidigt 1950-tal och framåt. Wertheimer hör till de stora stockholmsskildrarna inom svensk fotografi. Hans intresse för kameran som konstnärligt medium väcktes 1956, då han upptäckte Henri Cartier-Bressons bok Images à la Sauvette. Inspirerad av bokens fotografier från gatulivet i Paris har Wertheimer själv sedan 1950-talet med en skarp blick fångat tidsandan och dokumenterat staden och dess invånare.
Irving Penn (1917–2009) var en av 1900-talets främsta fotografer. Berömd för sina effektfulla bilder och mästerliga framkallningstekniker, utvecklade Penn tidigt ett bildspråk där yta och form smakfullt accentuerades i hans fotografier av både människor och ting. Med en karriär som spände över sex decennier är Irving Penn en centralgestalt i fotografiets utveckling och hans ikoniska verk har varit stilbildande för såväl konstvärlden och modevärlden som för generationer av fotografer. I utställningen visades supermodeller i haute couture sida vid sida om porträtt av både en kronprins och en medlem av Hells Angels tillsammans med stillebenbilder och Miles Davis händer på trumpeten. Samtliga utställda verk kom direkt från konstnären genom The Irving Penn Foundation.
Årets Höstutställning på Åmells kretsade kring tre ledord: saga, dröm och verklighet. Dessa tre ord utgjorde den innersta kärnan i flera av utställningens viktigaste och mest signifikativa verk. Drömmen som utgångspunkt för konstnärligt skapande var också påtaglig i flera av utställningens verk hos Hilding Linnqvist, Axel Nilsson, Olle Olsson Hagalund och Erik Olson. Bland de konstnärer som eftersträvade en verklighetstrogen konst stod i utställningen, som så ofta, Bruno Liljefors i en klass för sig. Tre av det sena 1800-talets kvinnliga konstnärer imponerade också stort i denna utställning: Elisabeth Keyser, Charlotte Wahlström och Anna Palm. Höstutställningen bjöd även på två av Carl Larssons utsökta akvareller: Brita vid pianot och Lilla Karin.
I utställningen I lugna vatten visades ögonblicksbilder som uppstår i mötet med händelser i naturen. Under Jonas Nilssons vandringar i skog och mark samlar han på sig intryck och synupplevelser som inspirerar honom till motiven i naturskildringarna. I denna utställning åskådliggjordes Nilssons klassiska förhållningssätt till naturmåleriet. När Åmells introducerade denne virtuose djur- och naturskildrare för konstpubliken 2018 blev det en enorm succé, idag tillhör Nilsson en av de främsta naturmålarna.
Vår huvudstad i konsten, Anna Palm m.fl. skildrade berättelsen om Stockholm stads många ansikten. Utställningen visade upp framstående vedutor och genreartade stadsmotiv, landskap och byggnader återgivna med stor topografisk exakthet, vilket ger dem en särskild ställning som tidsdokument. I centrum stod Anna Palms (1859–1924) omtyckta skildringar av stadslandskap i akvarellmåleri, den teknik hon kom att bemästra så väl att hon 1889 blev den första kvinnliga läraren vid Konstakademien. Dessa målningar gav en inblick i hur staden och människorna framstått genom tiderna och förenas av en stämningsfull tidsdoft av det stadsliv som en gång varit.
Med denna utställning lyfte Åmells fram hur svenska konstnärer tolkat och gestaltat Stockholms skärgård ur flera olika perspektiv: sommargästens, natursvärmarens och den inbitne skärkarlens. Här visades målningar av våra mest kända skärgårdsmålare, såsom Roland Svensson, Axel Sjöberg och Artur Bianchini, vars kärnfulla och koloristiskt raffinerade måleri har sin utgångspunkt i långvariga vistelser på bland annat Möja, Långviksskär och Sandhamn.
I denna utställning visades ett ansenligt antal av Robert Högfeldts (1894–1986) verk, där typiska kännetecken var humorn. Han använde humorn för att avslöja människans brister, men också för att lyfta fram de små glädjeämnena i tillvaron. Robert Högfeldts humor är förbluffande träffsäker, men oftast ganska oförarglig. Högfeldt högaktade fördragsamheten, så även i de bilder där ”trollen” agerar mindre sympatiskt har han framställt dem med milt överseende. ”Den mänskliga egenskap jag sätter högst är måhända toleransen” skrev han själv en gång.
Åmells årliga Vårutställning speglade bredden i vår nordiska konstskatt. Utställningens moderna avdelning var både färgstark och energisk och representerade flera av våra mest framstående konstnärer, exempelvis Isaac Grünewald, Olle Olsson Hagalund, Ivan Ivarson och Hilding Linnqvist. I utställningens klassiska segment presenterades bland annat Paul Fischer och krispiga sommarbuketter av Olle Hjortzberg. Särskilt utmärkande var även ett av Carl Larssons mest intressanta barnporträtt från Sundbornstiden.
I utställningen Årstidsbrytningar fick vi följa Helmer Osslunds (1866-1938) norrländska strövtåg över berg och längs älvdalar, genom regn, rusk och solsken, från åren strax före sekelskiftet 1900 och fram till hans död. De hårfina övergångarna i naturens regelbundna växlingar, de knappt märkbara skiftningarna i växtlighet, atmosfär, temperatur och väderlek, intresserade Helmer Osslund på djupet.
I årets vinterutställning låg tonvikten på det rena vinterlandskapet, inbäddat i snö, is och frostig kyla. I centrum för utställningen stod Gustav Fjæstad – rimfrostens okrönte mästare. Vid sidan av Fjæstads stämningsmåleri innehöll utställningen även Frits Thaulows naturalistiska snölandskap, Mosse Stoopendals djurmåleri, Helmer Osslunds vinterbilder från Norrland, Roland Svenssons realistiska skärgårdsskildringar och flera andra.
Årets Höstutställning hade en ovanligt stor tidsmässig bredd samtidigt som flera av verken höll exceptionellt hög kvalitet. Vi tog avstamp redan i 1600-talet med ett rasande stiligt Stilleben av Ottmar Elliger. Två starkt lysande stjärnor från våra nordiska grannländer är Wilhelm Hammershøi och Maria Wiik. Wiik stod länge i skuggan av väninnan Helene Schjerfbeck, men har på senare år fått en välförtjänt revansch. Titta bara på hennes porträtt av flickan Marietta, så förstår du varför! Andra konstnärer representerade i årets höstutställning var Ernst Josephson, August Strindberg, Carl Fredrik Hill, Carl Larsson och många fler.
När Åmells för tredje gången visade upp Jonas Nilssons konstnärskap bjöds publiken framför allt de fågelporträtt som blivit hans kännetecken: kaxiga mesar och stoiska ugglor. Men i Jonas Nilssons motivsfär framträder nu även med samma synbara lätthet såväl majestätiska fyrbenta rovdjur med vakande blick som skira fjärilar fångade i en flyktig dans. Jonas Nilsson känner verkligen sina djurmodeller. Det märks inte minst i hans egenhändiga titlar på målningarna: den pigge lille kungsfiskaren är Fiskarkungen, den lugna ugglan kallar han Majestäten …
Utställningen Skärgårdsvyer – En färd mellan kobbar och skär lyfte fram konstnärliga tolkningar av Stockholms skärgård ur olika perspektiv: sommargästens, natursvärmarens och skärgårdsbons. Här mötte betraktaren några av våra mest kända skärgårdsmålare, såsom Roland Svensson, Axel Sjöberg och Artur Bianchini, vars kärnfulla och koloristiskt raffinerade måleri har sin utgångspunkt i långvariga vistelser på Möja respektive Sandhamn.
I årets Vårutställning på Åmells presenterades äldre och modernistiskt måleri samt skulptur av några av Nordens mest skickliga konstnärer. I år bjöd vi även på en överraskning. Vid sidan om några riktigt magnifika oljemålningar, som August Strindbergs Blommande mur och Gösta Adrian-Nilssons Framrusande tåg/Snälltåg, och två av Carl Milles mest kända bronsskulpturer, Solglitter och Serpentindanserskan, gjorde vi nämligen en djupdykning i akvarellernas sköna värld.
Den konst Gunnar Löberg efterlämnat låter sig inte sammanfattas i en stil, inte ens i en personlig sådan; den pendlar mellan det nyktert iakttagande, det expressiva och det surrealistiska. Löberg lotsar betraktaren genom en värld befolkad av leksaker och clowner, en värld med ödsliga landskap där havet är rött och himlen gul.
Vårens första temautställning på Åmells tillägnades en av den svenska modernismens främsta företrädare: Isaac Grünewald. Utställningen spann över fyra decennier (1913 - ca 1945) och syftade till att lyfta fram bredden i Grünewalds konstnärskap.
Med denna utställning ville Åmells lyfta fram vinterns skönhet. Här presenterades storslagna snötäckta landskap med kristallklar luft, frusna vattendrag kantade av buskar och träd med grenar glittrande av rimfrost och en skärgård som tystnat i stilla vintersömn. Verk av bland andra Gustav Fjaestad, Anshelm Schultzberg, Frits Thaulow och Peder Mönsted.
Åmells avrundade 2019 genom att presentera en Höstutställning med flertalet utomordentligt intressanta och konsthistoriskt viktiga verk av några av Nordens mest framstående konstnärer. Utställningens absoluta paradnummer var August Strindbergs Inferno. Här visades även flertalet målningar av våra främsta svenska målare, där framförallt Carl Larssons och Bruno Liljefors verk påvisar dessa konstnärers mästerliga förmågor såväl i unga år som på äldre dagar.
Utställningen Västkustmålare lyfter fram konstnärer med någon typ av personlig anknytning till Västkusten. Verk av Göteborgskoloristerna utgör kärnan, men även den äldre konstnärsgenerationen är representerad med verk av bland annat Carl Wilhelmson och Alfred Wahlberg.
Utställningen "Staden i fokus" kretsade kring Anna Palm och Henry B. Goodwins omtyckta skildringar av stadslandskap i akvarellmåleri respektive fotogravyr. Båda konstnärer var verksamma i Stockholm under sekelskiftet 1900 men deras sätt att skildra vår vackra huvudstad skiljer sig mycket åt.
God konst följs inte alltid av stor berömmelse. Därför finns det guldkorn att hämta bland många konstnärskap som är mindre kända för den breda allmänheten men som skapat verk av mycket hög kvalitet.
När Åmells för andra gången ställer ut Jonas Nilssons målningar får publiken möjlighet till en fördjupad insikt i hans motivvärld. Här återfinns de fågelporträtt som blivit hans kännetecken, men motivsfären har även utökats med andra representanter från den svenska faunan, såsom ett lodjur med vakande blick och nässelfjärilar fångade i en flyktig dans.
Åmells inledde traditionsenligt den ljusa och varma årstiden med en högkvalitativ utställning. Vårutställning omfattande drygt femtio verk av nordiska konstnärer verksamma under perioden 1820-1970. Bland annat visades två oemotståndliga akvareller av John Bauer, Julius Kronbergs monumentala Hypatia samt modernistiska verk av Sigrid Hjertén, Nils Dardel och Ragnar Sandberg.
Åmells inledde vårsäsongen med en kraftfull utställning med två av Sveriges mest banbrytande kvinnliga fotografer; Tuija Lindström och Julia Peirone. Lindström kom med sina svartvita foton att förändra synen på svenskt fotografi, och fick en rad kvinnliga efterföljare, varav hennes tidigare student Peirone är en.
Winter tales handlar om våra upplevelser av vintern, idag eller i våra minnen. Gemensamt för de målningar som presenteras i Winter tales är att de bär på en berättelse om vintern: berättelser som var och en inbjuds att läsa med sin egen, personliga röst.
Åmells årliga höstutställning samlar mästerverk av de största svenska konstnärerna och sträcker sig i tid från 1800-talet till 1900-talet. I utställningen återfanns bl.a. verk av Gösta Adrian-Nilsson, Sigrid Hjertén, Carl Larsson och Bruno Liljefors.
Hösten på Åmells inleddes med en publiksuccé där ett fyrtiotal målningar av Helmer Osslund ställdes ut i galleriet. Här återfanns de för Osslund typiska landskapsmålningarna från hans älskade Norrland, men också stämningsfulla skildringar från hans utlandsresor i Europa och USA.
Saltstänkta hav och ljumma sommarkvällar. Så kan årets sommarutställning sammanfattas. Utställningen bjöd bland annat på ljusa skira Sandhamnsmotiv av Oskar Bergman, Nils Asplund och Artur Bianchini men också på magnifika oljemålningar av Bruno Liljefors.
Åmells konsthandel bjöd under juni månad på en utställning om Roland Svensson, en av våra främsta skärgårdsskildrare. Hans tolkningar av Stockholms skärgård sprider stor glädje och utställningen verkligen andas svensk sommar med allt vad det innebär.
Till vårens tradition hör framför allt att presentera Nordisk konst av hög kvalitet. I vårens stora utställning visades härliga praktverk upp av de svenska 10-talsexpressionisterna så som Leander Engström och Gösta Adrian-Nilsson (GAN) för att bara nämna några.
TRE SEKLER handlar om sagolika föremål från 1600- 1700- och 1800-talen. I utställningen kommer möbler och konsthantverk att samsas med utsökt måleri och skulptur av några av de främsta namnen i svensk konsthistoria.
Jonas Nilsson uppmärksammades tidigt för sitt enastående sätt att skildra den svenska naturen. De senaste årens oljor och akvareller har bildat utgångspunkt för Jonas Nilssons första bok, Vadarland.
Utställningen visar en samling porträtt med olika stilar, konventioner och ideal som rått under skilda tider. Tidsmässigt spänner utställningen från 1700-talet till vår samtid.
Årets höstutställning är en hyllning till de vackra årstiderna som vi har framför oss. I årets urval finns även utsökta akvareller på papper som John Bauers ridande prins, ursprungligen ritad som illustration till Helena Nybloms saga Ringen.
Konkretismens starka färger och stora geometriska ytor blev ett effektivt verktyg för att uppnå synlighet och visualisera nya ideal efter andra världskriget. Utställningen samlar ett noggrant urval verk av konkretismens stora konstnärer.
Gatufotografi hör till de mest dynamiska och spännande genrerna inom fotografi. Genom alla tider är det här, i stadens myllrande gatuliv, som fotografer funnit sina motiv.
Galleriet fylldes av en grönskande sommarskrud när Åmells belyste en ny sida av den omtyckta norrlandsmålarens konstnärskap. Utställningen fokuserade på Osslunds sommarmotiv och visade grönskade landskap från Norrland.
Fashion presenterar modefotografi av den världsberömda fotografen Irving Penn. Utställningen spänner en båge över hela Irving Penns karriär och visar hans utveckling och skiftande fokus som modefotograf.
I galleriets olika utrymmen ges en dynamisk och spännande presentation av svensk skulptur i varierande material och från skilda tider. Utställningen sätter fokus på konstformens stora mångsidighet och dess speciella förmåga att visuellt berika rummet.
Åmells årliga höstutställning samlar mästerverk av de största svenska konstnärerna och sträcker sig i tid från 1800-talet till 1900-talet. I utställningen återfinns en stor motivbredd; från landskapsmålningar och stilleben till porträtt, marinmåleri och genremotiv.
Gränslösa landskap var en vandring genom konsthistorien som utforskade landskapets betydelse som motiv. Utställningen var en bred presentation och samlade både klassiskt och modernt måleri samt fotografi och samtidskonst.
Separatutställning med fotografen Stina Brockman (f. 1951). Utställningen visade både porträtt, verk ur serien Bodies och blomsterstilleben. Kännetecknande för hennes bilder är det skickliga spelet mellan skärpa och oskärpa som bidrar till bildernas stämningsfulla uttryck.
Sommarpärlor fyller galleriet med ljus och färg. Utställningen visar måleri från 1800- och 1900-talet och samlar skandinaviska konstnärer som i olika stilar har avbildat den nordiska sommaren. Som en röd tråd genom utställningen löper de somriga motiven och visar hur konstnärer genom olika tider har avbildat den ljusa årstiden.
Den färgsprakande utställningen samlar noggrant utvalda verk från många av de mest firade skandinaviska konstnärerna från flera sekler. De givande mötena och spännande kontrasterna mellan olika konstnärer, genrer och tidsepoker skapar den unika blandning som kännetecknar Åmells Vårutställning.
Åmells presenterar den största utställningen någonsin med den egensinnige målaren Gunnar Löberg (1893-1950). Med en säregen stil och en kraftfull kolorit rörde sig Löberg mellan olika konstinriktningar och hans målningar visar inspiration från både surrealism, expressionism och naivism.
Svensk och internationell fotografi möts i en unik fotoutställning som utmanar fotografins gränser. För första gången tillsammans visas verk av den svenska fotopionjären Dawid, den inflytelserika amerikanska fotografen Harry Callahan och Hiroshi Sugimoto, mottagare av Hasselbladspriset.
Åmells årliga höstutställning samlar mästerverk av de största svenska konstnärerna och sträcker sig i tid från 1800-talet till 1900-talet. I utställningen återfinns en stor motivbredd; från landskapsmålningar och stilleben till porträtt, marinmåleri och genremotiv.
Bruno Liljefors är känd för sina skildringar av naturscener och hör till en av de främsta svenska konstnärerna. Med mästerlig hand skildrade han både djur och natur och i utställningen presenteras verk från hela hans aktiva period.