Alfred Wahlberg (1834–1906)

Alfred Wahlberg inledde sin konstnärsbana i brytningstiden mellan Düsseldorfgenerationen och friluftsmåleriets genombrott i Sverige. Efter avslutade akademistudier i Stockholm reste han till Tyskland i slutet av 1850-talet, men redan på 1860-talet for han vidare till Paris, där han sedan kom att verka under större delen av sitt liv.

I Frankrike tog karriären fart på allvar, och år 1870 fick han sin första medalj på Salongen. Då han två år senare fick sin andra var han den ende landskapsmålare som lyckats med den bedriften. I Wahlbergs friluftsmåleri är färgen pålagd fläckvis med ett lätt och luftigt anslag.

Vid ett nära betraktande framstår bildytan som fylld av suddiga färgklickar, men på rätt avstånd uppstår den realistiska effekt som Wahlberg eftersträvade och som hans anhängare beundrade så högt. Det gällde att fånga själva det flimrande ljuset, och få lyckades så väl med det som Wahlberg.