Carl Larsson (1853-1919)

År 1877 anlände Carl Larsson med egna hopsparade medel till Paris. I Paris levde Carl Larsson under mycket svåra förhållanden. Våren 1882 kom han genom vännen Karl Nordströms försorg till den nordiska konstnärskolonin i Grez-sur-Loing. I Grez lärde Carl Larsson att till fullo behärska akvarelltekniken och tillägnade sig detta för den tidens aktuella, franska friluftsmåleri. Några av verken från Grez fick stor framgång på Parissalongen år 1883, vilket ledde till att Carl Larsson fick betydande beställningsuppdrag och samma år kunde han gifta sig med Karin Bergöö.

Efter återkomsten till Sverige verkade Carl Larsson under åren 1886–93 som lärare för Valands konstskola i Göteborg. Under denna tid svalnade hans tidigare så starka engagemang i Opponentrörelsen och år 1891 lämnade Carl Larsson Konstnärsförbundet. Han var nu etablerad i konstlivet och klarade sig väl på egen hand.

Under decenniets gång fick Carl Larsson flera prestigefyllda offentliga uppdrag, bland andra freskerna i trapphallen på Nationalmuseum. I dessa visade Carl Larsson för första gången ett fullt utvecklat prov på den utpräglade linjestil, som sedan kom att bli hans signum.

Från 1890-talet och framåt utformade Carl och Karin Larsson sitt hem Sundborn i Dalarna. Detta har med tiden blivit en sinnebild för svensk heminredning. Genom ett flertal egna, rikt illustrerade böcker om hemmet Carl Larssons Sundborn och vardagslivet med familjen spred Carl Larsson sina bilder och ideal till en mycket bred publik både i Sverige och utomlands. Idag är Carl Larsson en av Sveriges internationellt mest kända konstnärer.