Ferdinand Fagerlin (1825–1907)

I Düssel­dorf stu­de­ra­de han först för aka­de­mi­pro­fes­so­rer­na Carl F. Sohn och F. W. Scha­dow. Men det som blev di­rekt av­gö­ran­de för hans fort­sat­ta konst­när­skap var mötet med den ka­na­den­sis­ke må­lar­kol­le­gan Henry Rit­ter. Denne hade i Düssel­dorf spe­ci­a­li­se­rat sig på ett anek­do­tiskt gen­re­må­le­ri på­ver­kat av de ne­der­länds­ka 1600-tals­mäs­tar­na. Hol­länds­ka fis­ka­re, deras dräk­ter, in­red­nings­före­mål och livsmil­jö­er in­för­li­va­des av honom i oänd­li­ga bild­kom­bi­na­tio­ner, hu­vud­sak­li­gen in­te­ri­ö­rer. Fa­ger­lin, som um­gåtts fli­tigt i den rit­ters­ka fa­mil­jen och se­der­me­ra gifte sig med enda dot­tern, över­tog svär­fa­derns atel­jé sedan denne av­li­dit och gled snart in på samma bana. Rit­ters ef­ter­läm­na­de hol­länds­ka rek­vi­si­ta känns också igen i åt­skil­li­ga av Fa­ger­lins egna ar­be­ten. Fa­ger­lin blev, med un­dan­tag för en­sta­ka besök i hem­lan­det, ett stu­di­eår i Paris och många resor till den hol­länds­ka Nord­sjö­kus­ten, kvar i Tyskland för res­ten av sitt liv.