Ivar Arosenius är på samma gång en särling inom svensk konst och en god representant för sekelskiftets eklektiska bildkonst, då de nationalromantiska strömningarna höll på att avta och modernismen ännu inte fått sitt genombrott.
Arosenius tillhörde en generation som konsthistoriskt sett hamnat mellan å ena sidan de tjugo år äldre Konstnärsförbundarna, med Nils Kreuger och Karl Nordström – och de tidiga Matisse-eleverna som Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén. Många konstnärer födda på 1870-talet sökte ett eget uttryck, men lyckades aldrig göra sig några namn.
Ivar Arosenius är ett av undantagen, som dels lyckades skapa en egen bildvärld och omisskännlig stil, dels med en konstnärlig värdighet tog sig an motiv som annars betraktats som låga. Han slog igenom som tecknare och akvarellist, och förblev dessa medier trogen under hela sin karriär.
Ivar Arosenius växte upp i Göteborg i en borgerlig miljö. Som en av flera tidigt lovande konstnärer i syskonskaran uppmuntrades Ivar att utbilda sig, och vid 23 års ålder hade han hunnit avverka såväl Slöjdföreningens skola och Valands i Göteborg som Konstakademin och Konstnärsförbundets skola i Stockholm. Arosenius gick dock sin egen väg, och utbildningarna skulle inte komma att ha någon större betydelse för hans konstnärliga utveckling.
Våren 1901 var Ivar tillbaka på Valand i Göteborg, och inledde ett flitigt umgänge med Gerhard Henning och Ole Kruse. Till umgängeskretsen slöt sig efterhand bland andra Ester Sahlin, som Arosenius blev häftigt förälskad i. Såväl före som efter hennes deltagande i kretsen figurerade Ester flitigt i Arosenius konst - än som förförerska, än som argbigga eller hjärtekrosserska.
Bacchi sjö (Bacchushavet), 1906
Arosenius reste runt i Europa, bland annat till München och Paris, där han levde ett bohemiskt konstnärsliv med mycket alkohol och ett osunt leverne. Han umgicks i kretsen kring Axel Törneman och Gudrun Höyer-Ellefsen, vars svala, blonda uppenbarelse tydligt avspeglas i flera av Arosenius sagomotiv med undersköna prinsessor.
År 1905 ställde Arosenius ut i Paris, vilket blev hans första stora framgång som konstnär. Senare samma år ställde han även ut i Stockholm, och mötte sin blivande hustru, Eva Adler. Det nygifta paret bosatte sig i det lilla samhället Åby vid Kolmården och året därpå föddes Lillan. Hustrun och dottern blev nu Arosenius viktigaste motiv och modeller.
Lillan, som var befriad från den ödesdigra familjesjukdomen, blev nu själva symbolen för liv och överlevnad. 1908 flyttade familjen tillbaka till Göteborgs-trakten. Det var en lycklig tid, inte bara privat utan även yrkesmässigt, då de målningar han ställde ut på Valands i november blev en total kritikersuccé. Men lyckan blev kortvarig. Natten mellan den 1 och 2 januari 1909 drabbades Ivar Arosenius till följd av en halsinfektion av en svår blödning i halsen och avled, endast 30 år gammal.
Barnhem och Hem för unga konstnärer , 1905
Till följd av den ständigt hotande blödarsjukan var Arosenius i såväl livsföring som måleri starkt utagerande, ibland på gränsen till självutplåning. Med kunskap om hans liv och livsvillkor blir de flesta av hans verk lika lättlästa som de sagor han illustrerade; de blir berättelser om honom själv. Samtidigt finns där ofta både poesi och satir. Vilket tema Arosenius än väljer bjuder han in till en bildvärld som pockar på tolkning och som aldrig upphör att fascinera.
Hos Åmells kan du köpa konstverk av Ivar Arosenius. Kontakta oss om du är intresserad av att köpa verk av Arosenius eller av andra konstnärer i vårt breda utbud av skandinavisk konst från 1700‑talet och framåt.